JAG ÅNGRAR INGENTING
Edith Piaf älskade att höra människor berätta. Hon trodde på mirakel och underverk. Hon brukade säga:
– Det är kanske inte sant, men åh vad det är vackert….
Edith Piafs liv är som en saga. Dramatisk och sorglig. Sprudlande av liv, kärlek och glädje. Från det att hon föddes mitt i natten på en trottar i Belleville, Paris 1915, tills hon gick bort i Plascassier 1963.
Och hon ångrade ingenting.
I berättarkonserten ”Jag ångrar ingenting” berättar Anna Bromee och pianisten / dragspelaren Lena Magnusson historien om Piafs liv. Hennes odödliga visor sjungs på svenska, och speglar berättelsen under en känslosam och personlig timme kantad av skratt och tårar.
Här klingar välbekanta toner som ”La vie en rose”, ”Milord”, ”Hymne a´l´amour” – och förstås sången som blev Edith Piafs signatur: ”Non, je ne regrette rien”. Men även två Piaf-visor som aldrig tidigare framförts på svenska: här i nya översättningar av Anna.
”Jag ångrar ingenting” hade premiär 2003 i Nyköping, på dagen 40 år efter Edith Piafs bortgång. Sedan dess har den spelats för fulla hus på olika scener i landet: Norrlandsoperan i Umeå, Göteborgs Stadsteater, Storan i Falkenberg, Katrineholms Kulturhus med flera.
Föreställningen spelas på turné landet runt.
2012 – 16 är den även en del av Kultur i vården-projektet inom Stockholms Läns Landsting.
Bokning: info@annabromee.se
2015, året då Edith Piaf skulle ha fyllt 100 år, släpper Riverside Records cd-albumet Jag ville dansa med lyckan – Edith Piaf på svenska.
Där klingar älskade Piaf-klassiker i Annas nya svenska översättningar & musik-arrangemang, samt fem unika Piaf-sånger som aldrig tidigare sjungits på svenska.
I november 2011 blev Anna inbjuden till Paris av kompositören Jean-Pierre Moulin, som skrev sånger för och tillsammans med Edith Piaf på 1950- och 60-talet.
Moulin har personligen gett sin välsignelse och uttryckt sitt gillande för de nya svenska arrangemangen och översättningarna av tre sånger som finns med på skivan samt i Annas Piaf-föreställningar.
RECENSIONER
”Trovärdigt och gripande (…) När Bromee berättar om kärleksaffären med boxaren Marcel Cerdan är det riktigt gripande (…) Själva jämförelsen med Sparven själv är ointressant. Anna Bromee jobbar på ett eget uttryck. Hon är driven och sjunger med övertygelse och fraseringarna sitter fint där de ska. De flesta av de Piaf:ska sånger man känner igen är med, men det får även plats lite mer udda material.”
SÖDERMANLANDS NYHETER
